Älskade du

 
Att man kan sakna någon så mycket så det gör ont är skrämmande.
Att man aldrig kommer få se dig igen, aldrig få prata med dig, aldrig få känna din lukt är skrämmande.
Jag har känt dig i 18 hela år och sett dig nästan varje dag men nu får jag aldrig mer se dig.
Eftersom att vi bor ca 30 meter ifrån varandra så såg man alltid dig när man gick förbi och man gick
ofta in till dig och mormor efter skolan för att få lite fika. Nu när man åker förbi kollar man alltid om garageporten är öppen för att se om du är där, men det är aldrig öppen mera. När jag hämtar min bil där när jag ska ha den så ligger alla dina saker som du höll på med på samma ställe där du la dom sist, din keps hänger på exakt samma ställe och lika din skrotoverall. Jag vill bara kunna gå till dig och mormor och prata en massa strunt med er, och prata om allt från a till ö. Du var en sån omtänksam person, du hjälpte alla som hade fel på sina bilar, gräsklippar, trimmer, ja allt som hade en motor i sig. Du hjälpte dom även fast du var sjuk nu på slutet. Att du skulle dö av din sjukdom visste vi alla, men i en hjärnblödning hade vi ingen aning om. Allt gick så otroligt fort och jag vela berätta så mycket för dig. Jag kommer ihåg några veckor innan du gick bort att vi pratade om min student, och du sa att du vela vara med på den, och det var min högsta önskan att du skulle få se mig på min student. Och det gör så ont och är så frustrerande att du inte kommer kunna vara med på studenten, att jag inte kommer få kunna krama om dig och vara jätte glad. Det var min högsta önskan.. Jag älskar dig morfar och det kommer jag alltid göra, vi alla saknar dig, det gör ont att se så många folk må dåligt över din bortgång. Vi ses i det blå om några år.
Jag älskar dig

I julklapp önskar jag att du ska komma tillbaka.
 
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0